Nu

Nu finns det några små blommor på Uffes grav. Rödklöverröda astrar.

Jag fick leta ett bra tag innan jag hittade dem. Sökte i blomsterbutik, på ICA, på Coop, kollade in uteserveringar. Att hortensior inte tål sol visste jag redan.

I den vevan stötte jag på mannen som sköter om Ritornos växter på deras uteservering – han skulle just vattna dem. Ta inte stjärnöga, sa han, de kräver massor av vatten. Yuccapalmer tål torka, men inte vinterkyla. Men pelargoner är bra!

Men så hittade jag de små astrarna. På ICA. Åkte iväg med tre stycken till begravningsplatsen, grävde och vattnade. Det gick bättre den här gången, kanske för att jag hade en uppgift. Och något hände vid graven. Jag vet inte riktigt vad än. Kanske ingenting.

Bussföraren hemåt körde som en biltjuv, trodde vi skulle välta i första kurvan. Gick till 7-Eleven och vilade mig i deras AC-vindar ett tag. Senare stötte jag på Ingrid som bor lite längre bort och  hon bjöd på ett glas vin på en av Rörstrandsgatans krogar.

Idag tänkte jag på Uffe och Peter tillsammans, som de hade varit nu, den här eftermiddagen, om Uffe levt och Peter och jag varit mer sams, och de tittat upp för en fika och lite prat, som det var förr och skulle ha varit idag. Lite skratt, lite skvaller, lite allvarlig diskussion, lite snack om vad vi sysslar med och tycker. Så jag såg dem i soffan. Avslappnade och pratlystna och leende.

Kanske var det något med det där som hände vid graven.

*****

Nedan: Forsmark byggs, vi är där som besökare och Björn Eriksson tar bilden av mig med hjälm.

Kärnkraftverken skulle aldrig ha byggts. Någonstans. De är några av de mest vansinniga projekt människan hittat på.