Helge Knöös: Rättskrivningslära 1926.

Jag blev faktiskt till mig av förtjusning när jag hittade den här skolboken, så tråkig att man inte ens kan läsa texten på omslaget, i tunnan på biblioteket där man kan ge bort sina gamla böcker. Tack, givare!

IMG_6226.JPG

Varför? Jo, för chansen att se hur Knöös betraktade svenska språket, vilka ord som var vardagliga för honom, hur han ansåg att de skulle uttalas, vad som hänt sedan november 1926 när han var klar med manusjobbet och oktober nittiotre år senare, när jag nyfiket lusläser varenda sida.

Man kan se att han var ambitiös.Här ska ungarna lära sig modern stavning utan fv (stafva)och hv (hvilka), och de ska lära sig från grunden!

IMG_6227.JPG

Knöös börjar med att berätta om språkljud (självljud och medljud, dvs vokaler och konsonanter), sedan om bokstäverna,sedan om stavelserna. Och så går han genom alla språkljud och han lägger upp det efter hur det låter. Och det är där det blir spännande, för han är generös med exempel, fast han beklagar att han inte kan förklara ALLA låneord.

Här gäller det ä-ljudet, som kan skrivas med antingen e eller ä.
Nedan de som stavas med e, men som enligt Knöös ska uttalas som ä!

Släjf? Gnäjs? Häj?
IMG_6223.JPG

Fler – som ska uttalas trätton och träggehanda (där fick jag en nytt ord!

IMG_6224.JPG

Nedan: Ord kan enligt Knöös kan skrivas med antingen e eller ä. Dvs, man kan skriva lemna i st f lämna, tjenstefolk i st för tjänstefolk – och pjes i st f pjäs. På samma sätt blir en kelgris en kälgris. Undrar om någon någonsin sett denna stavning?

Och så uttal av konstiga låneord. Har ni hört om angballasch? Jo, det är Helges uttal av emballage.

Han – enligt Wiki etc född i Lund – anser också att diftonger inte finns på svenska. Fast han måste ha uttalat många i sina dar. Skånska är väl svenska, och kan man tänka sig skånska utan diftonger (dvs, att säga skeoug i stället för skog, till exempel. Tvenne vokaler i en, eller hur han uttryckte det.-

Vansinnigt spännande att resa lite bakåt och se det här – och försöka höra det också. Knöös var skåning och, om det är rätt Helge K jag googlat, också läkare och psykiater. Och jag känner mig lite när honom just nu, jag kan se för mig hur han lutar sig tillbaka i stolen och suckar av lättnad och glädje över att jobbet är gjort och förordet skrivit, och tittar ut på sin tjugotalsvärld.

Tack Evy för inhopp med förklaring, jag hade fått lämna kod kvar i inlägget och det såg bara inte klokt ut… Var lite sjukare än jag trodde. Får se om jag kan dyka upp igen före nästa vecka!

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

5 reaktioner till “Helge Knöös: Rättskrivningslära 1926.”

  1. Annika hälsar att den envisa snuvan och hostan gjorde att hon inte kunde fortsätta detta blogginlägg. Hon återkommer när hon frisknat till.

    Krya på dig, tjejen!🙂

    Gillad av 2 personer

    1. Jo, så har det ju varit ett bra tag, vi kan bli en nation till slut med bara en enda vokal…

      Förresten tyckte Knöös att man ska skriva vinerbröd, W hör inte hemma i svenska ord, var motiveringen. (Ja, just det, Wien är väl ändå Wien?) Och att äng-ljudet (dvs ng, som i längtan) bland annat skrivs med n. …? Jo, se bara: bank, pank, sank! Vi säger bangk, pangk och sangk, inte sant?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s