Näst sista dagen innan 2020 kör igång. //PS, Ringhals.

IMG_6483.JPG
Gråmurrighet går inte riktigt att fånga på bild. Det här ser ju bara mysigt ut.

För att säga som det är: Min julafton var hemsk. Jag har haft många sorters jular, både med snö och julotta på landet, med familj och tindrande barnaögon, med slädtur i Kall i Jämtland, och många alldeles för mig själv. Men jag har aldrig förr känt mig så eländig, sorgsen, plågad och ensam. Egentligen hade jag tänkt åka till gravplatsen, men tog bara en promenad runt sjön istället. Rätt många hade trevligt nog kommit på den idén, trots att vädret var tristast tänkbara. (Till gravplatsen kom jag dagen efter och tände värmeljus i en gammal islåda av metall. Ska skriva mer om Uffe och sorg som den är nu, vid ett annat tillfälle, för jag vet ju att vi är många som sörjer nära anhöriga och inte vet vad i hela friden vi ska ta oss till.)

Men också: det är ju inte så att jag troget knatat hit till biblioteket varje dag för att surfa på nätet och maila. Jag har plockat upp San Franciscoboken, som fått vila pga tråkiga familjeomständigheter (nej, inte knark o dylikt), och gått igenom den från början till slut.

Den var på 570 sidor, nu är den på 457. Men viktigare: För mig var det kanske lite avigt att den har fått ligga, men för boken själv var det alldeles strålande bra. Den är bättre! Mer koncentrerad, smartare utformad, precis som jag märkligt nog är mer klar och exakt i skallen. Jag har inte bara fixat spärrade rader och allmänna fel (säkert en hel del kvar, det är det alltid), utan ändrat hela boken på en rad ställen där det verkligen behövdes. Psykologiskt, logistiskt. Och gjort en riktig rockad.

Så jag satte faktiskt en deadline. Och så en dag kände jag en ovanlig förväntan i magen, och plötsligt gick lampdatorn igång igen. (Önskar ofta att en kamera kunnat fånga mig de sällsynta gånger det händer, för jag spärrar upp ögonen och tappar hakan av ren förvåning, som om ett rådjur plötsligt hoppat in genom fönstret). Och på tre timmar gick jag genom, tror jag, nittio sidor, utom ett rackarstycke som jag markerade i ilsket rött, och då var klockan bara elva på kvällen. Hur attan kan det plötsligt gå så lätt? I denna jämmerdal, där jag så ofta vandrar i svart olja av sorg?

Boken var i princip klar. Jag firade med att köpa två bananer. Det räckte inte riktigt, och Wasahof var stängt, så jag gick ffg in på den nya matbaren runt hörnet. Det skulle jag kanske inte gjort. Tog ett glas vin, hänvisades till en ensam plats vid fönstret, och gjorde misstaget att börja prata med folk (som inte var inbegripna i ivrigt eget samtal, väl att märka!)

Maken till surt bemötande har jag aldrig fått. Det här är en totalgentrifierad krog. En en gammal författare som (enligt många, pga röd kappa och vit mössa) ser ut som en jultomte utan skägg, och kommer in solo? Glöm det! När jag var på Wasahof senast blev jag hälsad med mitt namn, och när jag förvånat undrade hur i all världen bartendern (en mycket bestämd kvinna) kom ihåg det, svarade hon att jag hade en gång pratat länge med en stammis som inte har någon att prata med, och det glömmer hon inte. Jag har mött så många roliga människor där, t ex det födelsedagsfirande paret som envisades med att bjuda mig på ostron. Och de gratisglas jag diskret fått petade mot mig från baren, därför att jag varit så sällskaplig av mig.

Nu blev jag mest full i skratt av matbarens policy (ägaren själv hängde med personalen eller i telefonen) och stannade en stund extra, bara för att insupa atmosfären. Margareta Davidsson, min polis som ju också bor i Birkastan, kanske ska lösa ett nytt fall nästa år, vem vet? Och det kanske händer i närheten, och hon behöver prata med folk som hänger i environgerna. Krogfolk och så. När till slut en kille bakom baren demonstrativt, fysiskt blockerade mina försök att konversera ett par gäster, flinade jag bara, satte ifrån mig glaset och gick. Och allt var som det skulle igen i lokalen.

Dagen efter jobbet vid hemmadatorn redde jag ut det röda stycket på så där tjugo minuter. Jag ligger före min deadline! Nu har jag en liten rad dagar här där jag ska nagelfara manuset från början till slut och kolla att det håller, innan 2020 börjar på allvar. (Man ska alltid låta manus och artiklar vila lite och läsa om dem innan de får fara iväg.) För säkerhets skull har jag skickat info till Peter om var boken finns.

Ja, då får jag bara önska ett fint nytt år till alla i denna lilla pub – må ni trivas, omvärlden bli förnuftigare, debattklimatet smartare och snällare (men fortfarande vasst vad gäller riktiga argument), må ni läsa, må våra bra journalister fortsätta sitt viktiga jobb, just nu viktigare än någonsin.

//PS.

I Aftonbladet idag:

Klockan nio i morse stängdes kärnreaktor Ringhals 2 av.
Efter över 40 år i drift ska den rivas.
Ekonomiska och säkerhetsmässiga skäl ligger bakom beslutet.

”Bortom räddning”
Beslutet om avvecklingen av Ringhals 1 och 2 togs 2015 då Ringhals ägare Vattenfall och Uniper inte längre såg någon lönsamhet i fortsatt drift. Elpriset var lågt och reaktorerna behövde rustas upp för stora belopp.
Sedan dess har frågan om kärnkraftens betydelse för svensk elförsörjning lyfts fram av flera partier, bland annat Kristdemokraterna och Moderaterna. Men både Ringhals 1 och 2 är bortom räddning, påpekade Lars Björnkvist, projektledare för stängningen, när TT träffade honom tidigare i december.
– Det är inte seriöst, det är inte säkerhetsmässigt acceptabelt, sade han om att stoppa stängningen av reaktorerna.
//

Bra att de stod på sig. Vi har redan haft kärnkraft i nio år mer än det vi röstade om. Och behålla en drygt 40-årig reaktor…? Jag har en känsla av att de partier som vill ha kärnkraft, inte bara de här utan öht, inte har kompetenta rådgivare.

Förresten var Björn Eriksson, jag och ett antal andra kärnkraftsmotståndare inne på Ringhalsverket (möjl. det första) när det byggdes, som gäster med hjälmar och allt. Det finns en bild av Björn i reaktorhallen, någonstans.

God Jul! – med julpredikan från Bryns Parti. /Uppdaterat.

IMG_6466.JPG

IMG_6467.JPG
Sista minuten-köpare i Akademibokhandeln.

Nu blir det datortystnad här i tre dagar, men behöver ni något kul att läsa, har en av mina pubbesökare i bloggen hittat det här om de märkliga ting som begärs av oss. Under det finns en länk till ett annat inlägg som heter Kreativ röra… som av någon anledning alltid verkar vara lika aktuellt.

Och missa inte Malin Wollins krönika om hur allt roligt försvinner, när plötsligt allt – inklusive brysselkål och anti-oxidanter – plötsligt blir farligt!

Om dagens frågor tycker den Brynska Partiet att all kärnkraft ska läggas ner pronto, och det inte bara pga de kostnader som inte ens Vattenfall har lust att försvara, utan på grund av den enorma risk som högaktivt avfall som ska förvaras garanterat säker och utan att läcka i 100 000 år utgör. Som alla som lever vanliga liv begriper, kan det inte ens garanteras i hundra år.

Vidare vill partiet återinföra gedigna läroböcker (med LÄXOR) och mobilfrihet i skolan, plus väl utbildade lärare och garanterat stöd till elever som behöver det, t ex på grund av adhd eller någon form av autism. Datoranvändningen i skolan ska MINSKAS, barn och ungdom behöver lära känna den fysiska verkligheten och direkt interaktion innan de ger sig in på allvar på datoranvändning. Datortjafset tar tid, och visst ska man lära barn att tänka källkritik, men den verkliga källkritiken av läromedel ska utföras av EXPERTER. Inte av åttaåringar eller femtonåringar framför en padda.

SD ska vi inte tala om. Det tar vi senare. Men då säger vi desto mer.

Och konkreta åtgärder mot klimathotet måste sättas i gång omgående. Ambitioner räcker inte. Läs gärna Staffan Laestadius (professor emeritus, KTH) bok Klimatet och omställningen, det konkreta börjar på sid 191! (Liten varning – Laestadius rör sig gärna med akademiskt språk.)

Och så måste vi vara snälla och hederliga och gulliga och hoppfulla!
Varma kramar direkt härifrån till barn och barnbarn. I love you all.

IMG_6469.JPG
Spelbomskans torg nedanför Observatoriekullen. jag tror namnet kommer från en kvarn som en gång stod där uppe. Stockholm var fullt av väderkvarnar.

IMG_6470.JPG

IMG_6471.JPG
Stadsbiblioteket ikväll.
Se hur arkitekten Asplund (pga humor…?) inte satte dörren på övre planet i linje med stora paradtrappan.

Kort resa till biblioteket / Familjen skrev böcker/ Snart jul! /Random pics, Ulf och Peter Bodach Söderström.

Hur kan det hända så mycket på väg till biblioteket? Det ligger på en kvarts avstånd!

Först gick jag till butiken där snäll kille lagt en låda glasspinnar speciellt åt mig i en frys i ett rum bakom kulisserna. Köper en varje morgon. I början gick folk snällt och hämtade, men så föreslog jag att jag skulle hämta själv, vilket sågs med blida ögon (de har ju lite att göra på morgnarna). Och det finns inga kassaskåp eller champagneflaskor i det där rummet, mest tomma lådor och bananer.

Men idag var det stopp. Sur tjej förklarade vasst att hon hämtade gärna. Jag travade efter, omedveten om surheten. Hon tillhöll mig att stanna utanför dörren, som slogs igen framför näsan på mig. Lite snopet, men regler är ju regler. Så kom hon ut med en glass och undrade om hon skulle beställa fler.

Nej tack sa jag, så där riktigt barnsligt förnärmad som man ju kan bli, jag vill inte vara till mer besvär! (Tjejen hade kanske migrän eller något annat. Här ska vi inte döma, det är en trevlig affär).

Fortsatte på mindre gott humör till tunnelbanan. Där jag mötte en helt förtjusande man med en snäll golden retriever. Vi pratade om jättestor gullig vovve som just passerade, och som mannen nog trodde inbillade sig att den var liten. I motsats till tuffa chihuahuor, sa jag, de som kan skrämma rottweilers! Vi skildes med leenden. God Jul! sa han. Och Gott Nytt År! sa jag. Nu på strålande humör.

I kön till biblioteket pratade jag med en mycket pratglad kvinna som jobbat på Karolinska sedan 1974, länge i chefsställning. Hon hade en hel del att berätta, inte minst om klantig planering, och det gjorde hon, och det var intressant. (Hon är pensionerad nu.)

Och sedan satt jag bakom en dator, och vännen Mats som jag just mailat till, dök upp med julklappar – dvd-filmer!

Den gångna sommaren. Uteservering på Dalagatan. Ove, t v på första bilden, är ute med två killkompisar. Ida och jag hängde på.
IMG_6065.JPG

IMG_6063.JPG

Dan före dan före dan – och jag köpte som sagt en liten söt hyacint till min porslinstomte, men den har just blommat ut. (Blomman, inte tomten.)
IMG_6386.JPG
Så här ser det ut när min kraschade iMac går igång en gång i kvartalet. Tomte+blomma intill.

Det finns mer bokskrivande i familjen än Uffes. Jag har ju skrivit tre, men min mor väldigt många fler. Skolböcker, reseguider, böcker om hur man ordnar trevliga bjudningar, med flera. Här är två av hennes.

IMG_6295.JPG
Hon lät mig bussigt nog ta en väldig massa foton till Gamla Stan-boken, alla dem på omslaget till exempel (boken finns på Stadsbiblioteket, utformad som en rad promenader. Inte mycket har förändrats där, så använd den gärna! Mycket om historia och ankarslutar och sådant.)

Peter redigerade den nedan, och skrev också i den (liksom Ulf och flera andra.)
IMG_6294.JPG

KG illustrerade massor av böcker, förutom teckningarna han gjorde till Expressens ledarsida. Här är en illustration till en kursbok i engelska, gäller tydligen ”middagskonversation”.
IMG_6297.JPG

Det finns så många bilder av Uffe och Peter.
Humlegården, Floras kulle, för länge sedan – Uffe är den som hänger uppochner. Jag minns att de inte ville gå ut den dagen, men jag envisades och vi hade kul med dåvarande vännen Birger. Peter och jag skojade i gungorna.
IMG_6428.JPG

Och coola Peter provar mina solglasögon lite tidigare. Med mig som sommarmöbel.
IMG_6433.JPG
Jag tror vi var i Dalarna där.

Peter var alltid den som var snitsig och poserade med en tanke bakom. Men Uffe hann i kapp! Han bad mig ta bilder av honom, och här är en. Ulf i kostym, med antika spelbordet bakom, i huset i Rickeby. Han är arton eller nitton år. Flera andra foton, tagna vid samma tillfälle, fick han för bara några år sedan. Han gillade dem skarpt!
IMG_6429.JPG

Peter, lite senare – på Takpannevägen i Vallentuna.
IMG_6430.JPG

Och här sitter Uffe, i tjugoårsåldern, hemma hos mig och jobbar (intensivt koncentrerad) på min skrivmaskin. Bordet i bakgrunden är samma spelbord (jag tycker Peter borde ha det nu). Och på väggen har jag nålat upp ett foto av Uffes fästmö Sophie (ansiktet). De sov ofta över hos mig. Bredvid ett foto som jag inte kan dechiffrera – Peter utanför en bil med Lotta vid ratten…?
IMG_6427.JPG

Grisar torteras, ser vi i nyheterna – så aldrig mer en kotlett hos mig. Eller julskinka. Eller kasseler.

Jobba inte ihjäl er nu! Mys!

(Nu ska jag kolla om jag redan publicerat några av de här bilderna i nutid.)

Bang, Ruffa – och ord, och lite runt ord och frihet. / Och lite Sjöstedt.

Gåtan med varför 558 människor dråsade in på bloggen i förrgår av pur längtan att få veta lite mer om Ruffa Alving (vilket känns fint eftersom hon var en sådan hyvens tjej), verkar vara löst. Den nyopererade kompisen gav mig tipset. Det har ju droppat in folk på just det inlägget länge, och anledningen är antagligen pjäsen om Barbro Alving, Bang, där Stadsteaterchefen Anna Takanen spelar titelrollen – och nu har föreställningen sänts i TV.

Ord: Lyssnade i morse på en bra radiopratare som tyvärr har hakat på det här med att i stället för d och t, säga rd och rt. Jag blir helt förtrollad och glömmer lite att lyssna på vad hon faktiskt säger. Men det är och bör fortsätta att vara, tycker jag nog, skillnad på vånda och vårda, löda och lördag, mod och mord. Och jag surnar till på språkspalter som i sann lingvistisk anda säger att nu får vi bara ta och acceptera att spirituell betyder andlig på svenska (vi tar efter engelskan) i st f kvick på ett intelligent sätt, och att folk inte skiljer på var och vart, därför att det är så ”folk” säger.

Och det har förstås hänt i tusentals år. Ber att få visa texten om ordet ”övermaga” i Gösta Bergmans tjocka och högt älskade bok ”Ord med historia” (utgiven 1966,1969,1970, 1974, 1977 – mitt ex är från det senaste året).
Övermaga betyder förstås en uppblåst person som tycker hen står över alla andra och har övermaga uttalanden och åsikter?

Ja, nu ja. Men inte från början! Förleden var nämligen inte ”över”, utan ”o”, negationen, ungefär ”oförmåga”, om någon som inte har möjlighet eller erfarenhet att sköta sina egna affärer (som barn).

(Ber om ursäkt för att jag inte kunnat beskära bild 2. Kraschad hemmadator!)

IMG_6435.JPG

IMG_6436.JPG

I DN Debatt skriver en rad ledande kulturpersonligheter att kommunstyrelser alltmer försöker lägga sig i vilken sorts kultur som invånarna ska få tillgång till via t ex Riksteatern. De vill censurera kulturen i enlighet med vilket parti som bestämmer mest just då, vilket är fullkomligt horribelt och direkt mot den demokratiska tradition vi har i Sverige. Det är alltså olika variationer av det som hände i Täby, får man anta, vilket var detta:

IMG_6306.JPG

Stat och kommuner ska INTE bestämma över innehållet i public service, eller bibliotek, eller konst eller annan kultur, så länge man rör sig inom landets lagar. Detta är en grundbult. SD vill lösa det genom att censurera i kommuner och i princip lägga ner public service. Jag önskar att de som nu (taktik-?)-röstar på SD förstår hur farligt det partiet egentligen är. Migrationen är inte huvudfrågan för dem, kontroll över medborgarna och vad vi får skriva, tänka och göra, är det.

Och på tal om ord och bibliotek – på Stadsbiblioteket är inte de anställda så glada just nu. Allt ändras och skärs ner, och många har försvunnit. För ett tag sedan såg en blid och tystlåten bibliotekarie lite nere ut (”vi vet inte vad som händer”) och jag sa, och menade oss besökare: ”Men ni har ju alltid oss! VI älskar er!”. Och det menar jag verkligen.

// TV4 intervjuar V:s Sjöstedt på Riksdagsbiblioteket – för omväxlings skull nere i foajén.

IMG_6439.JPG

Backlashen är här. Så bravo, Kajsa.

Kajsa Ekis Ekman skriver om den märkliga förtalsdomen mot Cissi Wallin. Hon gör det kritiskt och glasklart, och jag håller också med om hennes reaktion mot Martin Aagårdhs sura artikel (länk i Kajsas artikel).

Domskälen är häpnadsväckande. Sådana här upplevelser kan man endast berätta om i en ”förtrolig krets”, står det bland annat. Det är en starkt kvinnofientlig dom, och den bör rivas upp.

Samma sak med den märkliga formuleringen i ett annat fall att en man som tafsat på en kvinna inte har utsatt henne för sexuellt ofredande, därför att han bara strök över hennes lår under en kort sekund. Nehej, vad var det då, ville han känna på tygkvalitén i hennes kläder? Och även om så vore, blir resultatet detsamma – han tafsar på hennes lår.

Mer i samma stil: En polischef hävdar att anställda som ofredas ska ”acceptera” att den slemmiga mannen ”är sådan”. Det är till den polisen man ska gå med sin anmälan om ofredande?

Backlashen är här. Vi får fortsätta att fajtas för allas rätt till integritet och respekt.

Problemlösning och gårdagens manifestationer mot Handke. Och bildextra: Knutson intervjuar Bolund.

Sitter just nu på Riksdagsbiblioteket. Det är något grejs med det här sänkbara bordet (antingen vill det ingenting, eller också bara upp), men igår hade jag tur med en anställd kvinna som dök in bland de obegripliga sladdarna och löste problemet. Idag är hon inte här, men det är en fransk TV-fotograf från SVT som ska filma Mats Knutsson och Per Bolund om en stund. (Knutsson har en intervjuserie med partiledarna på SVT Play). Och denna fotograf fixade det!
IMG_6421.JPG

Igår var det kallt som tusan och isbucklor överallt. Säkerheten på stan var enormt höjd på grund av Nobelprisutdelningen. Poliser med skottsäkra västar och gula neonvästar fanns överallt, och Hötorget var avspärrat och många polisbilar var ute.

Efter RB gick jag till Hötorget för att titta på det lilla hörn där en tysk organisation fick hålla upp en stor gul banderoll med texten MR HANDKE, APOLOGIZE. Sedan var jag tvungen att åka hem (stelfrusna fötter)och bylta på mig, innan jag besökte demonstrationen på Norrmalmstorg, där Srebrenicas mödrar var med. Några av dem som förlorade söner, män och fäder när över 8000 bosniska män och pojkar mördades av serbiska trupper. (Tänk er ett gravfält med 8000 gravar).

Det var många deltagare. Arrangörerna hade räknat med 500-1000 på torget, och det var nog närmare det senare antalet. Många plakat, många med texten: Read my lips – g e n o c i d e, eller Det är folkmord, inte hämndmassaker . Handke vill ju inte kalla det folkmord, trots att dessa män och pojkar dödades och tusentals kvinnor våldtogs systematiskt just på grund av sin etnicitet, eller sin religion.

IMG_6410.JPG
En mor från Srebrenica håller tal med hög och rasande röst, och får det översatt mening för mening.

IMG_6418.JPG

Ni har förmodligen sett många nyhetsklipp och bilder av det här – medierna var verkligen på hugget. En vakt i väst hjälpte mig upp på och ner ifrån ett svinhalt stenfundament för att jag skulle kunna ta den andra bilden bakifrån scenen.

Om jag är kvar när Knutson&Bolund dyker upp, uppdaterar jag med bilder av dem. Jag har inte sett intervjuserien än, men jag hoppas att Knutsson frågar ALLA om vad vi konkret ska göra nu angående klimatkrisen. Inte önskedrömmar. Inte talepunkter. Utan den riktigt, riktigt obekväma sanningen.

Per Bolund och Mats Knutson in da house.
Knutson spelar in och sänder varje dag, för man vet aldrig som kan hinna hända till nästa dag.

IMG_6422.JPG
Bolund får mikrofonmygga. Han är förresten väldigt lång..

IMG_6424.JPG
Knutson plåtar Bolund.

IMG_6425.JPG
Så här stort avstånd är det mellan dem när de spelar in. Till höger skymtar damen som är inspelningens fixare. Grejar lite med utseende och vad som kan behövas.

Efteråt försökte jag inspirera Bolund att säga rakt ut, med emfas: NEJ till all kärnkraft, ny som gammal – utan att låta så där resonabel. Han tycker det framgår tydligt ändå.

MP:arna som var här har förstås jobbat väldigt länge med Uffe, och de prisar honom varmt. ”Han kunde alltid ge en helt ny vinkel,visa nya sätt att tänka på saker”, sa Bolund till mig.

Marie Fredriksson. /Uppdat.

Ser just att Marie Fredriksson avled i morse vid 61 års ålder. Det är så sorgligt, samtidigt som man gläder sig över att hon ändå fick leva så länge trots sin sjukdom. Hon är en del av vår identitet.

Uppdaterat/ På den hemska skvallersajten Daily Mail (där man regelbundet hatar Meghan Markle) har nyhetsartikeln om Maries bortgång fått över tusen kommentarer – så vitt jag kan se, alla positiva och beklagande. En skriver ett en del av hens ungdom dog med Marie.

Ljusrum, kort till förföljda författare, krogen Cattelin och regnbågsflagga i Gamla Stan. Och lite Nobelsaker.

Igår anordnade Svenska Pen ett tillfälle för svenska författare att skicka stödjande personliga kort till fängslade eller hotade författare världen runt. Vi satt i Författarnas hus vid Centralbadet, och på väg dit gick jag genom deras ljus- och värmerum. Varmt och fuktigt som tusan, som i en tropisk skog. Och ljust som tusan. Folk satt och läste, fikade eller bara njöt. Ska vara bra mot vinterdeppighet.

IMG_6399.JPG

Uppe på Författarförbundet fick vi bullar, pepparkakor, kaffe och glögg, och en rad författare slog sig ner och skrev på medhavda kort utan julreferenser.
IMG_6404.JPG

IMG_6400.JPG

Idag är jag på Riksdagsbiblioteket, och vad ser jag inte på vägen dit? Anrika Restaurant Cattelin är borta, men dess guldbokstäver är kvar!

IMG_6407.JPG
Restauranten var berömd för sin champinjonomelett. När min pappa kom på besök till Stockholm efter att ha flyttat till USA blev han omelettnostalgisk, och vi gick hit – men de hade slutat med omeletten! Mamma gav mig dock receptet: Hemligheten är att man ska ha kokt mjölk i äggsmeten.

Jag var på Cattelin en gång med Uffe när han var barn och vi hade lyssnat till Staffan Scheja på Riddarhuset (på vansinnigt hårda träbänkar utan ryggstöd). Uffe tyckte det var underbart. Men han var söt och hade halvlångt lockigt ljust hår, och när vi kom till Cattelin kallade servitrisen oss ”damer”! Uffe ryckte till, och jag fick rätta. (Jag minns inte varför Peter inte var med, han kan ha varit sjuk. Andra gånger var jag med Peter medan Uffe var hos KG. Hade han varit med, så hade även han blivit kallad ”dam”. Jag hade vackra barn!)

Gamla Stan idag: Regnbågsprotest?
IMG_6408.JPG
Privat, eller hör den till någon butik…?

PS. Det delas ut Nobelpris idag. Igår när jag jagade runt stan efter vykort till författare, passade jag på att titta in i bokhandlar och fråga vem som säljer mest av de två som får det litterära priset: Olga eller Peter? Olga vann med hästlängder. (Leve uttryck från flydda dagar!) Hon är också älskad i sitt hemland Polen. Tusensidorseposet Jacobsböckerna sålde i 200 000 ex på nolltid när det kom ut.

Cissi Wallin och Dagens Eko. /Uppdaterat

Jag vet inte om de ändrat sin formulering av nyheten, men när jag lyssnade på Dagens Eko klockan 2 i P1 sa man att Cissi Wallin dömts villkorligt för grovt förtal och ska betala 90 000 i skadestånd till Fredrik Virtanen, som lidit skada både privat och yrkesmässigt. Förtalet var grovt eftersom hon flera gånger anklagat honom på sociala medier för att vara våldtäktsman och hävdat att det ingick i metoo-rörelsen.

Det här är en grov förvanskning. Inte ett ord om att hon anklagade honom för att ha förgripit sig just på henne, vilket i så fall skulle vara en förstahandsuppgift, och att hon anmälde honom redan 2011, dvs långt före metoo. (Han friades, eller rättare sagt, det fanns inte nog bevis.) Inte heller ställde P1 en fråga om huruvida rätten tog ställning till om anklagelsen kunde vara sann (det gör man inte, och även om man skulle veta att anklagelsen är sann, kallas det förtal).

Slutintrycket blev alltså att Wallin som en del i metoo anklagade Virtanen för att vara en våldtäktsman i största allmänhet, eller för att hon hört det av någon. Helt fel.

Skärpning, Ekot.

Uppdaterat. Meningarna i media om domen går i sär. En som anser att Wallin borde ha friats är styrelseledamoten i Publicistklubben, Nils Funcke.