Matilda Gustavsson på Akademibokhandeln, oskarpa Kårstabilder med Peter, Ulf och deras päron, och stämning. Samt kulturministern och filmen.

Igår var det en väldig massa människor på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan, där man har författarträffar på lördagar klockan två.
IMG_6592.JPG

IMG_6589.JPG

Attraktionen var Matilda Gustavsson, som ju skrev boken Klubben om affären kring kulturscenen Forum och Jean-Claude Arnault, som trakasserade och våldtog en rad kvinnor och nu sitter i fängelse.

IMG_6591.JPG
IMG_6587.JPG
Hon talade långsamt och eftertänksamt, och gjorde bra ifrån sig. Bland annat påpekade hon att hon framställde ”kulturprofilen” som en sammansatt personlighet, inte enbart en skurk.

I mina gömmor hittade jag två väldigt oskarpa men rara foton (tagna av min mamma, troligen) av vår lilla familj utanför ännu inte färdigbyggda huset i Kårsta.

Peter sitter i hatt längst bak med armarna om sin mamma och pappa, och Uffe längst fram med gitarren.

IMG_6585.JPG

IMG_6586.JPG

Och en stämningsbild i nutid. Så här romantiskt blir det när vanliga ljusröret är på väg att lägga av, och badrumsinnehavaren inte känt så kry nog att ägna sig åt ljusrörsmontering.

IMG_6593.JPG
Stearinljus kan man däremot alltid köpa.

Medan jag kokade kaffe i morse, hamnade jag direkt i ett radiopanelsamtal om kulturministern, som ju var på Guldbaggegala utan att ha sett filmerna. Skulle man, eller skulle man inte, vara chockad av detta?

Inte! hävdade en direkt stött dam. Att se film tillhör inte hennes kärnverksamhet! Manlig röst höll inte med. Kaffekokerskan fnissade.

Jo, nog fasen hör det till kärnverksamheten att se svensk film – man måste ju veta hur den kultur ser ut som man är satt att värna, och fundera ut hur! – däremot absolut INTE att uttala sig om enskilda filmer offentligt. En kulturminister får inte ha favoriter.

Nu har jag inte hört hennes uttalande vid tillfället, men jag hoppas att hon svarade något i stil med att hon ju inte sitter i juryn och inte sett samtliga filmer, men att vi har en stor produktion och stor bredd (fina regissörer, fina skådespelare och fotografer) i Sverige som vi kan vara stolta över och som ofta väcker internationell uppmärksamhet. Vi gör stora och små filmer, dramer och komedier. Heja Sverige!

Bättre förklaring till ögonmystik.

Beskrev ju igår hur mina ögon har konstiga hyss för sig, och jag kunde se för mig hur pub-besökare (liten blogg = som en pub) försökte föreställa sig märkliga syner med ficklampssken och… Disneyfilmer…? Som är optiska synvillor…?

Tänk er istället en alldaglig upplevelse vi alla känner till. Man tittar på t ex en lysande grön lys- eller hissknapp, och sedan på en tom vit vägg, och ser då för några ögonblick en lysande RÖD knapp. Kontrastfärgen. Det finns ingen röd knapp på väggen, men vi ser den ändå. Och vi vet att projektionen, eller vad man kan kalla den, snabbt tonar bort.

Det jag ser är kanske inte fysiologiskt helt identiskt, men exakt samma sorts upplevelse. Något så precist som Disneyfilmer ser jag förstås inte, det är bara synbarkens försök att få något förnuftigt innehåll i en väldigt ljus, flimrande bild. (Just den varianten drog över synfältet kanske fyra gånger, inte mer.) Någon graffiti ser jag förstås inte heller i badrummet innan ljuset tänds, bara ett vagt börjande mönster med vågor. Det här var bara mina försök att beskriva konstigheterna.

Ögonen är bättre nu. Hjärtat fånar sig fortfarande. Men solen skiner!

Huk´er, jag är sjuker.

Faktiskt ordentligt sjuk. Och vaneoptimist, så jag bara väntar på att det ska gå över. När det inte riktigt gör det, kan man väl alltid låtsas?

Någon sorts flunsa. Med hjärtbesvär. Och svimkänslor. Vad gör man då? Först åker man till Östermalms bibliotek, för det känns avigt att vara hemma i det tillståndet, och i Fältöversten finns Anders, och – om man inte kolavippar – datorer. (Man överlever både bussresan och trevliga Anders och kolavippar inte, utan använder en dator.)

Sedan ignorerar man det. Sedan bunkrar man upp och blir förnuftig och stannar hemma och läser och läser, liggande i sängen eftersom kroppen plötsligt inte gillar det vanliga vankandet (under djupa tankar givetvis) fram och tillbaka.

Okej. Det finns trots allt choklad. Men då tål inte ögonen läsning, utan bär sig så konstigt åt att ni skulle hoppa till om det drabbade er. Enklaste exemplet: Man har tagit sig genom en bok på 440 sidor under en dag, dvs ens blick har glidit från vänster till höger ett antal tusen gånger. Då kan den inte sluta. Man tittar på lampan i taket, och den glider så sakteliga och graciöst åt vänster.

Sedan böljar väggar och grejor i det halvskumma badrummet, som av rörlig graffiti. Sedan lyser liksom en ficklampa över synfältet och stannar på en lysande röd fläck som vibrerar och tycks visa en skärm med en Disneyfilm. Slocknar, börjar om.

Allt det här går över. Jag har haft ögonkonstigheter tidigare, när iriten bröt ut. Men jag undrar ju hur fasen det funkar egentligen. Det är alltså optiska synvillor, inte hallucinationer. Och nu gav jag tusan i hela grejen och åkte med hjärta och allt till Stadsbiblioteket, och här och nu är allt visuellt helt normalt. (Obs, jag sitter inte och hostar och snorar på folk. Den delen är bättre.)

Jag har grunnat på coronavirus (mitt stamlokus biblioteket har alltid massor av kinesiska kineser som turistgäster), men det viruset drabbar främst lungorna.

Japp. Sitter här en aning snurrig och redigerar lite. DET tycks alltid fungera!

Vad för övrigt? Tack och lov stängs nu även andra Ringhalsreaktorn, efter att oppositionen mot det röstades ner med EN röst, om jag hörde och läste rätt. Har inte de kärnkraftskramande partierna någon expertis?

Vad är det med begonior?

Ja, vilka tror de att de är?
IMG_6571.JPG
Puttar undan bladen och sträcker på stjälkarna och tittar sig omkring.

De kolkar vatten som vore de vattenalkisar. Två gånger per dag ska det vara lite mer än bottenskyla i ytterkrukan, annars jäklar.
Medge att den här har en rätt uppkäftig uppsyn. I alla fall uppfordrande!

”Hallå där! Kom hit! Sätt fart! Tror du jag står här och är underskön alldeles gratis?”

Nä. Jag vattnar snällt. Den gamla grapefruktplantan, som är större, är mer försynt. Nu har den, i all stillhet, börjat skjuta ut ett par nya späda gröna blad.

Just nu sitter jag på Fältöverstens bibliotek och är hungrig. Glömde äta lunch. Redigerar och redigerar. Ska sätta mig på Riksdagsbiblioteket när jag blir ett snäpp friskare (lite sjukdom har förskjutit tidplanen) och läsa genom rubbet i ett drag.

Idag börjar Trumps riksrättsförfarande – utan honom, han sitter ju i Davos på ekonomimöte och pratar strunt om Greta Thunberg. Hans egna departement har vittnat om att han är oförmögen att läsa deras rapporter i sin helhet eller ens i sammandrag, han behöver få en eller två sidor med allt hopdraget till punkter. Skrämmande, men nog kan väl någon smälla ihop en klimatkrisrapport på det utrymmet? Med illustrationer och en häftig youtubefilm med bränder och hungriga isbjörnar?

Tyvärr tror jag inte det hjälper, för han VILL inte. Ett great America med ”clean coal” kan väl inte ha något så fjantigt som klimatkris? Och skulle en ung tjej som inte ens ser ut som Ivanka – ingen styling, helt odejtbar! – kunna få mer inflytande än han? Otänkbart. Passar inte in i hans trånga mall.

Vi behöver inte Trump. Men vi behöver tusentals Greta i olika åldrar – i beslutsfattande positioner

Klimat, ideologi och fantasi. SD, Greta, segelbåtar.

Jimmie Åkesson har börjat säga att kanske, möjligen, har människan något att göra med någon sorts klimatkris.

Internationellt och säkert nationellt har varningarna om klimatkris kopplats till ”globalism”, som ofta är ett kodord för antisemiter. Dvs, skumma typer lurar en hel värld för att tjäna pengar för egen del. Det är helt klart också grundinställningen för SD, som står närmare fascismen än folk tycks förstå (eftersom Åkesson låter så normal och rejäl).

Åkesson är en strateg och taktiker, och det han yttrar om klimatkrisen är troligen helt och hållet strategi. Först ska vi se till att komma till makten, sedan ska vi säga vad vi egentligen tycker och röja upp, är planen. Därav den envisa offentliga inriktningen på invandring, eftersom många, både svenskar och redan invandrade, inte tycker vi kan ta emot fler. Det tycker inte SD heller, men det är inte deras grundideologi.

Häromdagen satt jag och läste en bok, och hade satt två klädnypor i den för att den inte skulle slå igen hela tiden.
IMG_6560.JPG

Kanske inte en uppfinning av Einstein direkt, men när jag satt där och tänkte på dittan och dattan, slog det mig att Greta Thunberg ju kallar sin Asperger för en superkraft för det hon nu gör. Dvs, hon kan urskilja vad som är viktigt och koncentrera sig på det (antar jag att hon menar). Men det finns ju en faktor till – om man har vissa kommunikationsproblem därför att man inte lever i samma kulturella vardagskonsensus som andra, är man också öppen för helt nya lösningar. Inget är ju spikat, bara för att alla alltid gör så.

Alltså kan man t ex se för sig att mänskligheten helt eller delvis kan få gå tillbaka till äldre metoder, när de nyare förstör klimatet (eller förgiftar omgivningen). Många saknar den fantasin. Att börja segla över Atlanten är att backa in i framtiden, säger t ex Nyamko Sabuni.

Generellt kan man svara på det att om man befinner sig vid ett stup, är det rätt förnuftigt att backa. Nu vet jag inte på vilka olika miljösätt man kan driva fram båtar förutom via segel – smarta tekniker kan säkert dra värme ur havet, eller dylikt – men vi kan inte utgå från nutidens speciella lösningar, när vi planerar framåt.

Snabbkonst.

IMG_6557.JPG

Varje gång jag kommer till Gamla Stan, blir jag uppmuntrad av konsten på perronggolvet. Det går inte att förklara varför, den är bara så direkt och loj och tycks vara utförd av någon som ville ha kul och blev glad av den själv.