Nyspråk.

Vi har fått en massa nyord, och jag kan bidra med några som verkligen behövs.

1. Klocktoffel.
Betyder en gammal skinntoffla där ens klocka får stå, eftersom den är gammal och ärvd och TICKAR. Och det är en väckarklocka. Dvs, man kan som det hette förr sätta den på ringning. Inte sätta på alarmet. Och när den låter, så ringer den!

IMG_6619.JPG
Typisk klocktoffel.

2. Mysavbrottsterror.
Utövas i poddar och älskade program som ”Spanarna”. Folk avbryter varandra, därför att det ska låta som ett jättetrevligt nästan privat samtal, så att lyssnarna känner sig lite hemma och lite med.

Alltså de bästa av avsikter, men det funkar inte alls, i alla fall inte lokalt i min lya. Istället blir man helfrustrerad när favoriter som Jessica Gedin och Göran Everdahl börjar på en spännande spaning, och så får de inte prata till punkt! Andra ska komma med egna minnen och invändningar och what not, och så avbryter de varann, och där sitter man och önskar att man kunde säga håll trudelutten på er, jag vill lyssna! Det har hänt att jag stängt av, och det vill jag ju egentligen inte.

3. Bisatsstaplande.
Utövas av folk i media som vill säga många och långa saker och hejdar alla försök till invändningar genom att stapla bisats på bisats och gå upp i tonfall efter varje, så att det inte GÅR att hejda dem.

Den verkliga stjärnan på detta är Heidi Avellan, Sydsvenskan, som ofta är med i P1:s panelsnack med journalister, och myndigt roffar åt sig minut efter minut, medan mer timida deltagare som Anna Dahlberg (Expressen) och Anders Lindberg (Aftonbladet) får maka på sig. Ibland försöker de tala med pondus och auktoritet för att motverka, men det hjälper inte, det är bisatsstaplandet som är grejen.

En del (särskilt yngre) kvinnor som vill få sagt det de har att säga använder sig av metoden att prata fort. Ibland går det. Veteraner, som drottning Silvia och Bodil Jönsson, behärskar konsten att helt behärska luftrummet genom att lugnt och vänligt tala lågt och långsamt. Jag vet inte hur de bär sig åt, men det går.

Det måste finnas fler nya termer som behövs i det nya samtalsklimatet? Ska tänka efter.

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

2 reaktioner till “Nyspråk.”

  1. Tack för genomgången. Jag håller med om i stort sett allt. Och de där snabbpratandet – det måste vara en trend. Jösses vad många ord somliga vill stapla på varandra per sekund.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s