Backlashen är här. Så bravo, Kajsa.

Kajsa Ekis Ekman skriver om den märkliga förtalsdomen mot Cissi Wallin. Hon gör det kritiskt och glasklart, och jag håller också med om hennes reaktion mot Aagardhs sura artikel (länk i Kajsas artikel).

Domskälen är häpnadsväckande. Sådana här upplevelser kan man endast berätta om i en ”förtrolig krets”, står det bland annat. Det är en starkt kvinnofientlig dom, och den bör rivas upp.

Samma sak med den märkliga formuleringen att att man som tafsat på en kvinna inte har utsatt henne för sexuellt ofredande, därför att han bara strök över hennes lår under en kort sekund. Nehej, vad var det då, ville han känna på tygkvalitén i hennes kläder? Och även om så vore, blir resultatet detsamma – han tafsar på hennes lår.

Mer i samma stil: En polischef hävdar att anställda som ofredas ska ”acceptera” att den slemmiga mannen ”är sådan”. Det är till den polisen man ska gå med sin anmälan om ofredande?

Backlashen är här. Vi får fortsätta att fajtas för allas rätt till integritet och respekt.

Problemlösning och gårdagens manifestationer mot Handke. Och bildextra: Knutson intervjuar Bolund.

Sitter just nu på Riksdagsbiblioteket. Det är något grejs med det här sänkbara bordet (antingen vill det ingenting, eller också bara upp), men igår hade jag tur med en anställd kvinna som dök in bland de obegripliga sladdarna och löste problemet. Idag är hon inte här, men det är en fransk TV-fotograf från SVT som ska filma Mats Knutsson och Per Bolund om en stund. (Knutsson har en intervjuserie med partiledarna på SVT Play). Och denna fotograf fixade det!
IMG_6421.JPG

Igår var det kallt som tusan och isbucklor överallt. Säkerheten på stan var enormt höjd på grund av Nobelprisutdelningen. Poliser med skottsäkra västar och gula neonvästar fanns överallt, och Hötorget var avspärrat och många polisbilar var ute.

Efter RB gick jag till Hötorget för att titta på det lilla hörn där en tysk organisation fick hålla upp en stor gul banderoll med texten MR HANDKE, APOLOGIZE. Sedan var jag tvungen att åka hem (stelfrusna fötter)och bylta på mig, innan jag besökte demonstrationen på Norrmalmstorg, där Srebrenicas mödrar var med. Några av dem som förlorade söner, män och fäder när över 8000 bosniska män och pojkar mördades av serbiska trupper. (Tänk er ett gravfält med 8000 gravar).

Det var många deltagare. Arrangörerna hade räknat med 500-1000 på torget, och det var nog närmare det senare antalet. Många plakat, många med texten: Read my lips – g e n o c i d e, eller Det är folkmord, inte hämndmassaker . Handke vill ju inte kalla det folkmord, trots att dessa män och pojkar dödades och tusentals kvinnor våldtogs systematiskt just på grund av sin etnicitet, eller sin religion.

IMG_6410.JPG
En mor från Srebrenica håller tal med hög och rasande röst, och får det översatt mening för mening.

IMG_6418.JPG

Ni har förmodligen sett många nyhetsklipp och bilder av det här – medierna var verkligen på hugget. En vakt i väst hjälpte mig upp på och ner ifrån ett svinhalt stenfundament för att jag skulle kunna ta den andra bilden bakifrån scenen.

Om jag är kvar när Knutson&Bolund dyker upp, uppdaterar jag med bilder av dem. Jag har inte sett intervjuserien än, men jag hoppas att Knutsson frågar ALLA om vad vi konkret ska göra nu angående klimatkrisen. Inte önskedrömmar. Inte talepunkter. Utan den riktigt, riktigt obekväma sanningen.

Per Bolund och Mats Knutson in da house.
Knutson spelar in och sänder varje dag, för man vet aldrig som kan hinna hända till nästa dag.

IMG_6422.JPG
Bolund får mikrofonmygga. Han är förresten väldigt lång..

IMG_6424.JPG
Knutson plåtar Bolund.

IMG_6425.JPG
Så här stort avstånd är det mellan dem när de spelar in. Till höger skymtar damen som är inspelningens fixare. Grejar lite med utseende och vad som kan behövas.

Efteråt försökte jag inspirera Bolund att säga rakt ut, med emfas: NEJ till all kärnkraft, ny som gammal – utan att låta så där resonabel. Han tycker det framgår tydligt ändå.

MP:arna som var här har förstås jobbat väldigt länge med Uffe, och de prisar honom varmt. ”Han kunde alltid ge en helt ny vinkel,visa nya sätt att tänka på saker”, sa Bolund till mig.

Marie Fredriksson. /Uppdat.

Ser just att Marie Fredriksson avled i morse vid 61 års ålder. Det är så sorgligt, samtidigt som man gläder sig över att hon ändå fick leva så länge trots sin sjukdom. Hon är en del av vår identitet.

Uppdaterat/ På den hemska skvallersajten Daily Mail (där man regelbundet hatar Meghan Markle) har nyhetsartikeln om Maries bortgång fått över tusen kommentarer – så vitt jag kan se, alla positiva och beklagande. En skriver ett en del av hens ungdom dog med Marie.

Ljusrum, kort till förföljda författare, krogen Cattelin och regnbågsflagga i Gamla Stan. Och lite Nobelsaker.

Igår anordnade Svenska Pen ett tillfälle för svenska författare att skicka stödjande personliga kort till fängslade eller hotade författare världen runt. Vi satt i Författarnas hus vid Centralbadet, och på väg dit gick jag genom deras ljus- och värmerum. Varmt och fuktigt som tusan, som i en tropisk skog. Och ljust som tusan. Folk satt och läste, fikade eller bara njöt. Ska vara bra mot vinterdeppighet.

IMG_6399.JPG

Uppe på Författarförbundet fick vi bullar, pepparkakor, kaffe och glögg, och en rad författare slog sig ner och skrev på medhavda kort utan julreferenser.
IMG_6404.JPG

IMG_6400.JPG

Idag är jag på Riksdagsbiblioteket, och vad ser jag inte på vägen dit? Anrika Restaurant Cattelin är borta, men dess guldbokstäver är kvar!

IMG_6407.JPG
Restauranten var berömd för sin champinjonomelett. När min pappa kom på besök till Stockholm efter att ha flyttat till USA blev han omelettnostalgisk, och vi gick hit – men de hade slutat med omeletten! Mamma gav mig dock receptet: Hemligheten är att man ska ha kokt mjölk i äggsmeten.

Jag var på Cattelin en gång med Uffe när han var barn och vi hade lyssnat till Staffan Scheja på Riddarhuset (på vansinnigt hårda träbänkar utan ryggstöd). Uffe tyckte det var underbart. Men han var söt och hade halvlångt lockigt ljust hår, och när vi kom till Cattelin kallade servitrisen oss ”damer”! Uffe ryckte till, och jag fick rätta. (Jag minns inte varför Peter inte var med, han kan ha varit sjuk. Andra gånger var jag med Peter medan Uffe var hos KG. Hade han varit med, så hade även han blivit kallad ”dam”. Jag hade vackra barn!)

Gamla Stan idag: Regnbågsprotest?
IMG_6408.JPG
Privat, eller hör den till någon butik…?

PS. Det delas ut Nobelpris idag. Igår när jag jagade runt stan efter vykort till författare, passade jag på att titta in i bokhandlar och fråga vem som säljer mest av de två som får det litterära priset: Olga eller Peter? Olga vann med hästlängder. (Leve uttryck från flydda dagar!) Hon är också älskad i sitt hemland Polen. Tusensidorseposet Jacobsböckerna sålde i 200 000 ex på nolltid när det kom ut.

Cissi Wallin och Dagens Eko. /Uppdaterat

Jag vet inte om de ändrat sin formulering av nyheten, men när jag lyssnade på Dagens Eko klockan 2 i P1 sa man att Cissi Wallin dömts villkorligt för grovt förtal och ska betala 90 000 i skadestånd till Fredrik Virtanen, som lidit skada både privat och yrkesmässigt. Förtalet var grovt eftersom hon flera gånger anklagat honom på sociala medier för att vara våldtäktsman och hävdat att det ingick i metoo-rörelsen.

Det här är en grov förvanskning. Inte ett ord om att hon anklagade honom för att ha förgripit sig just på henne, vilket i så fall skulle vara en förstahandsuppgift, och att hon anmälde honom redan 2011, dvs långt före metoo. (Han friades, eller rättare sagt, det fanns inte nog bevis.) Inte heller ställde P1 en fråga om huruvida rätten tog ställning till om anklagelsen kunde vara sann (det gör man inte, och även om man skulle veta att anklagelsen är sann, kallas det förtal).

Slutintrycket blev alltså att Wallin som en del i metoo anklagade Virtanen för att vara en våldtäktsman i största allmänhet, eller för att hon hört det av någon. Helt fel.

Skärpning, Ekot.

Uppdaterat. Meningarna i media om domen går i sär. En som anser att Wallin borde ha friats är styrelseledamoten i Publicistklubben, Nils Funcke.

Pyttipannablogg – födelsedagsfika, sopor, dragspel, mera deckare.

Trevliga vännen skådespelar-Mats (Mats Lindblom) visste på något sätt att jag fyllde år för ett tag sedan, och bjöd på födelsedagsfika och gav mig kort och present. Jag valde den mest gammalmodiga mackan i sortimentet, rågkaka med köttbullar och rödbetssallad, underbart.

IMG_6354.JPG

Av någon anledning har soporna tornat upp sig utanför mitt Coop. En kille jag uppskattar varmt ringde till höger och vänster och skickade bild på eländet till Vi i Vasastan. ”Jag har gjort det här i två år”, suckade han. Plastburken var dock tom, och folk makade sig fram dit och slängde sitt plastskräp.

IMG_6392.JPG

På Odenplan får man musik. ”Jag talar turkiska med dem”, säger en SL-värd till mig. ”De är nog rumäner, men de förstår turkiska.”

IMG_6394.JPG
Han är fena på dragspel. Vi brukar heja på varandra.

Och en lite mer dramatisk deckarsida.

IMG_6389.JPG

Och min opererade kompis är lyckligt och väl hemma igen.

Gentlemannabutik. /Och gamla idéer om miljövänligt bränsle?

Det har tillkommit fler butiker i Stockholm där man säljer snygga kostymer, hattar och skor. En på en gata nära mig säljer mycket på nätet. Jag har sett män i välskräddade femtiotalsrockar i ull, med skärp.

Men man kan sälja kött på gentlemannavis också. Den här finns på Kungsholmen, Sankt Eriksgatan, och killarna har vita skjortor, svarta byxor och väst och vita förkläden. Och slips. Och är vansinnigt trevliga.

IMG_6381.JPG

IMG_6384.JPG

Köttstyckena i montrarna har ordentlig ursprungsbeskrivning. Det som inte säljs snabbt nog, går vidare till företagets restaurang. Och man kan få något lite att äta vid ett av de två små runda borden.

Jag har läste mer i Ödmans bok om hans resor, som skrevs under senare halvan av 1800-talet. När jag kom till Skanör fick jag en helt ny vetskap: Alla i stan hade en ko, vallad av stans gemensamma vallpojke, och man torkade kogödsel för att använda som bränsle!

I många andra länder har man gjort det länge, vem har inte sett bilder av kvinnor som formar komockor till platta ”tallrikar” som man kan elda med. Det finns ju inte hur mycket träd som helst överallt. men vem kunde ana att det finns en svensk tradition också? Kanske något vi borde ta upp igen?

Och…
plötsligt gick min gamla iMac igång igår kväll.

IMG_6387.JPG

Men jag känner att jag just nu egentligen hellre sitter på ett bibliotek och skriver.