Papegojbaby

Papegojor är fåglar, men ändå inte. Papegojor uppför sig inte som blåmesar eller svanar. De uppför sig som rävar eller primater. Papegojungar tumlar om och bråkar som valpar.

Stora papegojor blir 70 år, och stänger man in dem i en bur kan de bli mentalsjuka. Skaffar man en papegoja har man skaffat en kompis som vill leka och ligga och kela i knät.

Det här är Dinky som baby och en månad senare, sussande i mattes hand. Jag har hämtat bilderna från en sajt upprättad av en holländsk papegojälskare (som gett sin tillåtelse).

Papegojgos….

© http://www.ellen-parrots.com

Annonser

Tim Robbins och Susan Sarandon

Två av de intressantaste skådespelarna i Hollywood med omnejd är Susan Sarandon och Tim Robbins. Begåvade, distinkta aktörer, och övertygade demokrater som dyker upp varhelst de behövs.

I Dublin

De träffades i filmen Bull Durham som handlade om en kvinnlig baseballfan som varje år tar sig an en lovande spelare – tränar honom, ger honom råd, ligger med honom. Hjälten i filmen är Kevin Costner som ett av Sarandons rollkaraktärs två val inför säsongen – Robbins är det andra. När hon framlägger sitt förslag för de två kandidaterna reser sig Costner djupt putt och sårad, medan Robbins generat ler och mumlar: ”I don´t mind”. Där vann han både Susan och publiken. Mot slutet förenas Sarandon och Costner, men det är Robbins som är filmen egentliga leading man, och efter inspelningen 1988 gifte sig Sarandon med den tolv år yngre Robbins. De har fått två barn.

Det märkliga med de här två – särskilt Tim Robbins – är hur de lyckas kryssa mellan mainstream och radikalt utan att tappa vare sig fotfästet, publiken eller producenterna. Susan Sarandon har sagt om att göra politisk film: ”De goda OCH de dåliga nyheterna med det är att Hollywood inte bryr sig. Det enda man straffas för är om man blir gammal och fet.” Om det senare har hon f ö sagt: ”Jag har alltid känt mig utanför filmbranschen. Jag var inte insatt i att man förväntas falla i bitar vid 40, så jag seglade genom både 40 och 50 utan att märka något.”

Susan Sarandon slog först igenom i Rocky Horror Show, sedan har hon bland mycket annat gjort Thelma och Louise och Klienten, och Dead man walking (mot dödsstraffet) regisserad av sin man. Tim Robbins var otroligt nog med i Top Gun men också i Altmans filmer, framför allt The Player om den rätt ruttna filmbranschen. De flesta filmälskare älskar honom särskilt i Shawshank Redemption om fången som flyr efter tjugo år i fängelse.

Oscarsgalan. Klänningen skulle tydligen vara så där. Hur i Herrans namn hängde den uppe?

Robbins/Sarandon har uttalat sig mycket skarpt om Bushregimens nedmontering av den amerikanska demokratin, särskilt genom the Patriot Act. Läs det här briljanta talet som Robbins höll om detta inför National Press Club i Washington D.C. den 15 april 2003. Bland annat berättar han hur de blivit ombedda att fortsätta tala av andra som helt enkelt inte vågar längre. Det är skakande.

Skulle jag få chansen att intervjua intressanta och modiga amerikanska skådespelare, så skulle jag nog fan börja med de här.

Borttagen bild från Gettyimages.På ett tåg med Bob Geldof på väg till G8-mötet i Skottland. Tim Robbins har en gammal läderjacka och slitna jeans..

Bästa papporna – kejsarpingviner!

Om vi ska lämna den infekterade debatten om mammor och pappor inom vår egen art och titta på hur några andra har fixat saken, så klappar mitt hjärta varmt för kejsarpingvinerna, dessa stora rultiga fåglar som vaggar omkring på Antarktis isar – när de inte far fram som torpeder i vattnet.

För det första är de gulliga. För det andra har de märkliga och rörande häckningsvanor.

I maj, juni så där samlas de på isen och börjar en lång, långsam marsch mot häckningsplatserna. Tusentals fåglar.

När de kommit fram lägger honan sitt enda ägg. Hon överlämnar det till hannen, som försiktig petar över det på sina stora fötter och täcker det med en varm hudflik på magen som han har för detta speciella ändamål. Sedan vandrar alla honorna tillbaka till havet för att äta upp sig efter att ha producerat äggen.

Hannarna blir ensamma kvar. I bortåt två månader står de bara där i mörkret och kylan, som kan gå ner till -50°. Var och en vaktar ömt sitt ägg. De äter ingenting, står bara i en stor grupp med näbbarna inåt för att värma varandra, byter plats då och då.

Så småningom kläcks äggen. De små ungarna blir kvar ett tag på pappas fötter och kikar fram på den nya världen.

Mammorna kommer tillbaka i juli, och snart finns hela dagis med små ulliga ungar.

Så där kan vi tala varma faderskänslor! Mitt hjärta ömmar för de frusna och hungriga hannarna med sina ägg.


Vad tusan är det där för en konstig jeppe?

***

(Hemsidan)

Först Ordfront, sedan Evin Rubar? (+Uppdaterat om busschauffören som ingrep)

Ordfront, som även tidigare har visat sig ha dålig fingertoppskänsla när det gäller konspirationsteorier, har till sist skrivit en ursäkt för artikeln om påstådd judisk kontroll över svenska media. (Det finns artiklar i Ordfront jag sympatiserat med, men på det här fältet verkar de vara farligt blinda).

Nu väntar jag bara på att SVT ska be om ursäkt för Evin Rubars hejdlösa klippande och klistrande med intervjuer i programmet Könskriget. Även där har källorna förnekat sina uttalanden, precis som när det gäller Ordfrontartikeln, men det är svårare att bevisa vad man egentligen sagt och hur det förvanskats när bolaget vägrar lämna ut grundmaterialet (i Eva Lundgrens fall fyra timmars inspelning).

Rubars program var en väckarklocka – inte om kvinnojourernas totala galenskap, utan om mediernas totala brist på beredskap inför propaganda och manipulation.

Lämna ut materialet, SVT! Och om anledning finns, gå i Ordfronts fotspår och be om ursäkt! Som det nu är, litar jag inte ett dyft på vår public service-TV.

*******

Lars Linder slutar sin artikel om Ordfronts fadäs så här:
”Bedrägerier kan alla råka ut för. Tyvärr återstår en liten, otrevlig rest för Ordfront att förklara. Som delar i den stora manipulationen pekar Wahlström ut dels Förintelsemuseet(!), dels några svenska debattörer som praktiskt taget aldrig yttrar sig om Israel – men har judisk anknytning.
Det luktar av något annat, och mer, än bara fusk. Varför kände inte Ordfront det? ”

Ja – varför?

Och varför fanns artikeln, enlig Peter Löfgren (en av de felaktigt citerade journalisterna) i Stockholms Fria Tidning (dock utan intervjuerna)? Det sista gör mig personligen beklämd.

***

UPPDATERAT – Busschauffören som hotades av avsked efter att ha ingripit mot en misshandel:

Jag mailade arbetsgivaren (Johan Eskengren på Arriva, som uttalat att chauffören begick tjänstefel) och föreslog att chauffören skulle få blommor. Vem vill resa med ett bussbolag som straffar sådant här? Nästa gång kan det vara jag som blir anfallen – eller Eskengrens barn. Då vill vi att chauffören ingriper. Inte låser om sig.

Jag fick svar ganska omgående. Om det var automatiskt eller ej vet jag inte, men det lyder så här:

”Hej,

Tack för ditt mail.

Jag tar till mig dina synpunkter och jag kommer att granska fallet. Händelsen inträffade i september föregående år och den varning som var påföljden är struken.

Med Vänlig Hälsning

Johan Eskengren
Regionchef

Arriva Sverige AB”

Afganska kvinnan som inte får begrava sin mördade son

Migrationsverket har gjort det igen.

En afgansk kvinna som förlorat sin man och flytt från Afganistan till Iran med sina barn får inte komma till Sverige för att begrava sin mördade sextonåriga son.

Handläggaren, Babro Axelsson, har uttalat: ”Vad ska hon här att göra, om inte för att stanna?”

Lyssna på det! Lyssna på det förorättade tonfallet!

Föreställ er att det handlat om en vit amerikansk kvinna. Hade det varit problem för henne att få komma hit och begrava sitt barn? Nej. Hade det varit problem för henne att få stanna? Icke. Men Axelsson låter som om för det första en kvinna i nöd inte kan känna sorg över sitt dödade barn, för det andra som om det vore kriminellt att söka uppehållstillstånd i Sverige (om hon nu skulle vilja göra det).

Jag har skickat ett hövligt och icke-anonymt mail till denna märkliga handläggare och undrat över ovanstående.

För mig själv undrar jag. Igen. Är de fan inte kloka?

Läs Lars Lindströms krönika om detta i Expressen.

PS – jag försökte skicka ett mail till B.A. Det kom just tillbaka som ”omöjligt att leverera”.

PS II – på migrationsverkets hemsida skrevs igår att ”nya fakta kommit fram” och att fallet ska granskas på nytt.

Karin Alvtegens "Saknad" som engelsk TV-deckare

Helt fascinerande att se en svensk deckarförfattare inte bara bli utgiven i England, utan dessutom få sin bok filmad som brittisk TV-deckare! Det är inte precis vanligt, så det är inte utan att man blir Sverige-stolt.

Hur mycket var ändrat för att passa den brittiska miljön? Jag har faktiskt inte läst ”Saknad”, så jag har ingen aning – men inte fasen kan väl svensk polis numera samla ihop ett helt gäng prostituerade i en van på det där viset, som någon sorts Los Angeles vice squad? Och inte kommer en bordellmamma körande i sin bil för att lösa ut ”sina flickor”? Och inte är väl en tonårsgraviditet en sådan otrolig sak att flickan måste skeppas i väg till Schweiz – men där anar man ju utan större svårighet ytterligare komplikationer.

Hur som haver, brittiskt in i märgen var det, och kul var det att se Karin Alvtegens namn i förtexterna. Mankell och nu Alvtegen är väl de enda deckarförfattare vi har hittills som översatts till engelska?

PS – nu har jag kollat. Nix, både Marklund, Nesser och Guillou är översatta till engelska – kanske fler.

**
(Hemsidan)

Fredag

Jag blir så trött på rubriksättare.
Läser i dagens Expressen:

Kungaparet vägrar gå på galapremiär
MALMÖ. Kungen och Silvia tackade ja till återinvigningen av Malmö Opera och Musikteater. De såg fram emot ”Maskeradbalen”, där Gustav III mördas.
Men regissören Peter Oskarson låter i stället Olof Palme bli mördad.
Efter ett hemligt samtal med familjen tackar kungaparet nej.”

Vägrar? Vad är de, olydiga barn?
Och ”hemligt samtal”? Vad ska det antyda, konspirationer? Väntade sig Expressen att bli kontaktad, eller vad då?
Puh.

Ser också att Julia Roberts ska sluta vara mammaledig och spela i en film mot Tom Hanks. Synd, han är tråkig.

Dessutom ska hon vara med i uppföljaren till Ocean´s Eleven och Ocean´s Twelve. Frågan är vad den ska heta, med tanke på att många i publiken kanske är vidskepliga inför talet tretton. Kan de inte ha Danny deVito som skurk och döpa filmen till Ocean´s Thirteen and a half?

***

Kom just hem och hittade det här mailet från bloggen.
Kan någon förklara för mig vad som menas?

”Du är inbjuden som med medskribent av.: Lansbiblioteket

Blog: ABM – Arkiv Bibliotek Museum i Jönköpings län

Den nya bloggen kommer läggas till i din blogglista”

Eh? Har jag en blogglista? Vad vill Länsbiblioteket? Jönköping, hallå!

***

Stationsvakt hade den här länken till ett ställe där man kan skriva in ett meddelande och få det på en bildskärm någonstans. Helmi och jag skrev hejvilt där igår till varandra.

Nyss skrev jag följande (det lär vara i Kanada):