Outfit

Min outfit ger mig a fit….

Mitt speciella läge i livet gör att jag bara kan ha särskilda kläder.
Det måste vara LÄTTA kläder (inte lättklätt, dock).
Det får inte finnas kragar.
Det måste vara töjbart.
Det måste vara bomull eller ull. Ulltröjor finns lustigt nog nästan bara på herravdelningar, kvinnor ska tydligen nöja sig med minikoftor i akryl.

Jag bär alltså (missa inte detta, Ebba!):

Enorma jeans. Dem köpte jag när jag gick upp kilo efter kilo. Jaha, tänkte jag, det är tydligen meningen att det ska bli en mega-period här. OK. Stora kläder, alltså. Gick till Indiskas Matroneavdelning och köpte jeans för babyelefanter. De var INTE tänkte för någon med midja. Det var utsvängt ända nerifrån fötterna och hela vägen upp. Mega 70-tal. (Sedan gick jag ner åtta kilo och fick slarv-sy in i midjan. Men resten är lika stort. Underbart skönt).

T-shirt med kort ärm. T-shirt med lång ärm (båda. Här ska inte frysas.) Superlätt ylletröja med v-ringning. Sockor. PLATTA jympaskor. De enda platta jag hittade kostade 250 kronor och är hopsatta med kontorsklister, börjar släppa efter en vecka. Jag kutar efter och klistrar igen med epoxilim vartefter det lossnar.

Utomhus: Jätteherrock köpt på Myrorna för många herrans år sen. Har aldrig sett något liknande på vare sig herrar eller damer, den gör mig inte precis anonym. Men man kan bylsa många tröjor under den. Vill man, kan man säkert få in ett litet piano och en mindre hund också. Blir det kristider kan jag bli svartabörshaj och sy fickor på insidan och gå och slå upp rocken framför folk och väsa: Mor Annas korv! eller vad det nu kan vara.

Så var ska jag nu hitta läderstövlar utan klackar till vintern…?

Annonser

Den sjätte natten

Nisse recenserar boken på sin blogg, så jag tänkt säga några ord om den.

Till min enorma förvåning har jag blivit jämförd med Jan Guillou i flera recensioner, kanske för att boken är en thriller, men jag ser bara skillnader – ställer t ex frågan hur man reagerar i ett läge där inget annat än humanitär övertygelse ev. kan hindra en från att massakrera folk (man har tillfälle, vapen och en jävligt bra anledning). Och jag vill också skildra saker från kvinnlig synpunkt, som attraktion och hur det känns rent fysiskt att vara kvinna. Dessutom ha med människor i olika åldrar – trettonåriga Miriam är viktig för mig, likaså en tjugoåring – men dessutom finns det vuxna människor som reagerar som vuxna. De har exvis varit gifta länge och är fortfarande tända på varandra.
Vad som helt saknas är en försupen frånskild 50+ manlig polis omgiven av bittra exfruar och försummade döttrar. För övrigt säger jag som alla andra – jag lever mig in i alla mina karaktärer, manliga som kvinnliga. Men jag ser dem ju utifrån också. Att skriva om Miriam visade mig t ex vilket oerhört frågvist, funderande och uppfordrande barn jag själv var en gång i tiden.

Apropå den där jämförelsen – Stieg satt en gång och läste en antiporr-artikel som jag hade skrivit i Aftonbladet. Plötsligt fnittrade han till. Jag hade skrivit: ”Porr gör unga killar till de sämsta älskarna sen Djingis Khan”. Det är möjligt att det var orättvist – den gamle mongolkrigaren kanske hade oväntat ömsinta egenskaper i vissa lägen – men så stod det alltså. ”Du kommer inte att gilla det här” ,sa Stieg, ”men du skriver som Jan Guillou!”
Denna skribent hör inte till mina favoriter, särskilt inte när det kommer till feminism. Där jag anser att han är totalt styrd av sina känslor och har lämnat in hjärnan på verkstan, så jag tog det inte som en komplimang.

Supergrannen

Supergrannen bor alldeles bredvid mig. Vi umgås inte direkt men vi har en hel del med varandra att göra, vilket är trevligt men mitt fel.

Varje gång jag ringer på hans dörr öppnar han med en lätt ängsligt ansiktsuttryck. Han påminner mig alltid om dikten Stenbocks Kurir, ”ur stugan tittar bonden med undran och med skräck”. Och det har han anledning till, för jag behöver alltid assistans med något.

Supergrannen är inte bonde utan läkare, men han är också Vinflasköppnare, Kattvakt och mycket annat. Han är en av de hjälpsammaste människor jag träffat. Lyckligtvis tycker han om katter och har till och med försökt kamma pälsen på Jättekatten, som kände sig mycket ompysslad. Supergrannen tog också bilden på omslagsfliken till Brottsplats Rosenbad och andra bilder som finns på hemsidan (som för övrigt lär ska vara fixad vid sextiden i kväll).

Han har en ny fin kamera som kostat tjugotusen och den tar han en mängd vackra bilder med som han sedan behandlar i sin Mac. Han är också en fantastisk heminredare. Varje gång jag varit inne hos honom känner jag mig som en nymornad slusk och går in till mig och tittar med avsmak på soffan och gardinerna och mattan som katterna luddat ner. Vad är detta för en håla? Jag vill genast reformera skrivarlyan inifrån och ut. Varför ser inte mitt hem ut som något ur en tidskrift, fast hemtrevligare, precis om hans?

(Jag har försökt. Det skulle bli så sobert och sofistikerat. Jag som älskar färger skaffade diskret beige gardiner. Men det höll inte. Det blev ingenting skrivet. Jag kan bara inte skriva utan mina vanliga gula gardiner, med en röd lampskärm som accent. Beigegardinerna fick stryka på foten.)

Hans kök är en perfekt blandning av stål, oljat trä och diskret placerade spotlights. På ett antikt bord ligger vackert formade fat med vackra stenar. han har plockat mängder av fina fossil på Gotland (jag kom bara hem med två vita havsspolade stenar som jag tyckte var fina då).

Det är bara att ge upp. Jag kommer aldrig i kapp. Jag får nöja mig med att titta in hos Supergrannen ibland och vara glad att han finns.

JAG HAR flera grannar, och för det mesta har jag haft tur med dem. I mitt hus bor trevliga människor. De slåss inte och bråkar och högljudda fester har de bara ibland. Man hittar dem inte packade och storbölande i tvättstugan och de ringer inte på dörren och skäller. När jag kom ner på gården nyss satt Fredrik och Johan och pratade där. Fredrik skulle ut och cykla – det hade han skullat den senaste timmen – och Johan hade varit på systemet, så de drack öl. Johan (som är i min ålder) har hittat ett systembolag där han får komma in med rullskridskorna på. Han är otroligt vältränad och ses vanligen med antingen rullskridskor eller cykel. Nu lovade han generöst att ta med mig till en stor parkeringsplats i veckan och låta mig prova på hur mycket jag har kvar av mina körkunskapet (ska ju äntligen försöka ta körkort).

Det blir nog kul. Johan ska just byta bil och Fredrik rådde honom att ta den skruttigaste.

Spic and spam

De värmesökande missilerna har hittat mig! Reklamspam har drabbat bloggen och jag måste börja dagen med att rensa sidorna – visste inte att de var så många! – från trackbacks. (Inatt var det tjugo nya). Det är precis som att sitta och rensa pälsen från löss (antar jag!) Hur får man dit något filter? Varje gång jag deletar en ovälkommen post borde jag kunna blockera den IP-adressen, men hittar ingen funktion för det.

Nisse (tack!) har påpekat att det står fel bokmässedatum på den enda sida text som f n finns tillgänglig av den skadade hemsidan. Det påstås att jag ska vara på mässan lördagen den 2 oktober. Lördag är rätt, men datum är den första oktober. Förstår inte vad jag fått det ifrån! Nu har jag ringt Lowe som är på annat jobb, han ska fixa och dona så allt blir klart så fort han kan.

Räkneverket funkar inte. Hoppas ni är kvar?

SENARE: Över midnatt och räkneverket funkar definitivt inte. Registrerade inte att jag kom in och att det var en ny dag. Verkar som det slår på och av lite hur som haver. Nå, då antar jag helt enkelt att ni är kvar!