Jag känner mig lite som den där killen i den gamla reklamfilmen, han som bär nedre delen av ett piano i den trånga spiraltrappan och har fastnat och inte vet vad som händer ovanför, utan ropar: ”Vad är det som händer? Vad är det som händer?” Men inga svar får han.
Läste nyss en artikel i DN Stockholm om hur vettiga byggnadsplaner för Vattenfalls övergivna område plötsligt ändrats till rena slum-planerna, vilket Skönhetsrådet upptäckt. Fönster som inte går att öppna, rum som är mörka för det mesta. Och det finns fler exempel – hus där fukt tränger in i Rågsved.
Jag klagar ofta på den allmänna håglösheten och ”det gååår inte”-stämningen som spritt sig överlandet. Vi får fan skärpa oss! Bostäder ska byggas med anständig standard och med möjlighet till lek och utevistelse för barn, och de ska byggas rätt från början . Det är ingen poäng med att bygga uselt för ”invandrare” eller ”studenter”, som om de vore färdiga enheter att stoppa in i fack. Både studenter och ”invandrare” får ändrade levnadsförhållanden och civilstatus. Barn kommer till, sjukdomar inträffar, nya jobb blir möjliga.
Bygg överhuvudtaget inget mindre än tvårummare, även för studenter, säger jag. Stressen i samhället måste minska, och det gör den om folk vet att de har andrum och val. När det gäller studentbostäder, att man inte behöver riva upp hela sitt liv och ägna tid åt bostadsletande och lösa resproblem, när man egentligen ska plugga, om det kommer ett litet barn. Vilket det ju ofta gör innan studenterna är klara med sin utbildning. När det gäller sjukdom, att man inte behöver vara rädd för att utförsäkras om man inte blir frisk inom en godtyckligt vald tid (samma för alla), bara därför att alliansfolk en gång fick för sig att folk egentligen bara låtsas vara sjuka, även de som faktiskt kommer att dö av sin sjukdom. (Cellgiftsbehandling? Sök jobb! Rehabilitera dig!)
FÖR ATT hoppa till ett annat ämne: Läs gärna Åsa Beckmans artikel om romanen som filmen Carol bygger på. Boken var rakare och mer mångfasetterad, och modigare, än filmen. Mindre diskret.
Till sist: Välkommen till nykomlingen Vietnam! (Vem känner jag som just nu är i Vietnam och tittade in här?)
Annika Bryn 
Jag hade med Carol i mitt citatquiz, så där kan man läsa ett litet smakprov.
GillaGilla
Tack – nu har jag läst ditt citat! Man ser verkligen damen i päls för sitt inre öga, och Cate Blanchett måste vara perfekt vald för rollen.
Men, undrar man, vad hände med den där kunden som förgäves försökte fånga den trollbundna expeditens uppmärksamhet med sin fråga? Tydligen gick hon upp i rök, helt lämpligt!
GillaGilla
🙂 Ja, hon nämns inte mer.
GillaGilla
Apropå höglösheten, så har jag lite av samma tankar.
GillaGilla
”hÅglösheten” ska det vara, förstås.
GillaGilla
Det verkar finnas ”höglöshet” också…
Jag har läst ditt inlägg nu – det är en märklig kultur som tycks ha spridit sig, lite mer än förr. Det är inte längre främst meriter, utan karisma som räknas, skrev någon i en av dagstidningarna. Fast hur karismatiska är då dessa jeppar?
GillaGilla